I skolan har vi fått en uppgift att göra kärl att hälla ur. Vi skulle välja en konstnär och sen sätta oss in i hur den skulle ha gjort ett kärl att hälla ur/kanna.

Jag valde Séraphine de Senlis, en fransk målare som levde slutet 1800- början 1900-talet. Här kommer min presentation som den i stort sett var.

”Séraphine de Senlis kallar de mig nu mer och det har jag Wilhelm Uhde att tacka för. Det var han som upptäckte mig en dag och tog hand om mig så jag inte behövde vara lika fattig längre och sålde mina tavlor. Han lovade att jag skulle ställas ut i Paris, som de stora konstnärerna, men innan det blev så spärrade de in mig på mentalsjukhus. Jag förstår inte varför. Jag störde väl inte någon? Jag älskade mina träd och naturen och de där vackra fönstren som sitter i kyrkor. Kan hända att jag pendlade mellan depression och extas, men varför spärra in mig för något sådant?

På nätterna brukar jag tända stearinljus och sitta uppe och blanda mina färger och måla mina tavlor. Endel är två meter höga. *tystnad*

En dag i början på 1900-talet satt jag i en park och gungade på en sån där sittgunga som barn brukar göra. Och den såg ut som mina blad och då såg jag framför mig en kanna på altaret i kyrkan. En kanna som jag gjort. En kanna som man såg naturen i. En kanna med starka färger, kanske rött . Kannor med blad och löv och rötter. Kannor som lever som träden på mina målningar. Kannor som mina målningar.

Så jag började skissa…

…och bygga små modeller…

…och sen gjorde jag kannor som jag målade. Sedan bar jag kannorna till kyrkan och satte dem på altaret när ingen var där och det var så vackert.

Om jag inte spärrats in på det där mentalsjukhuset och dött där hade kanske jag gjort såna där kannor nån gång och kanske då att herr Uhde hade köpt dem också och ställt ut i Paris, men nu får det väl räcka med att ni ser dem.”

Séraphine har inspirerat mig överhuvudtaget. Jag tycker hennes målningar är fantastiska och jag har fastnat totalt för mönster, tyvärr är jag lite dålig på att komma ihåg att fota min keramik så än har jag inte direkt några bilder på något exempel, annat än de ojämna burkarna. Men jag lovar att fota nån gång!