Den skulptur jag gjorde när vi hade gästlärare i bygga stort kom ut ur glasyrugnen i går morse och den blev perfekt! Det är inte ofta saker och ting blir som man tänkt sig, faktum är att det väldigt ofta blir som man minst av allt har tänkt sig. Som tur är brukar det ibland funka ändå.

Att saker och ting blir EXAKT som man har tänkt sig händer nästan aldrig, men det hände nu! Jag är så lycklig, det förgyllde hela min dag!

Glasyrens yta är helt matt och är egentligen en råglasyr (glasyr som man använder på gods som inte är skröjade, dvs inte brända någon gång) och spricker upp där den är tjock. Sen har jag målat med koboltoxid på.

Titta på strukturen på ytan, är den inte magnifik!