Nu är projektperioden då jag jobbat med decilitermått avslutad och så här blev mitt resultat på den lilla interna utställning vi har denna vecka.

Under arbetets gång då jag försöker välja ut vad jag vill visa.

Plastdecilitermåttet (originalet) med övriga i bakrunden.

Decilitermåtten på utställningen. Från höger till vänster: Likadant mått som originalet fast i porslin, förstorat i porslin, skulptur av dl-mått, klädstils-pimpade dl-mått.

Jag har jobbat med frågan ”Vad är konst?” Det var i alla fall där jag började, nu i slutet är frågan mer: Vad behövs för att göra ett föremål till konst? Alltså, när slutar ett föremål att vara bara ett föremål och blir konst?

Jag valde decilitermått för att den har en väldigt funktionell odesignad och outsmyckad form och genom att presentera mitt arbete så som jag gör ställer jag frågan när detta banala objekt blir konst. Hur långt från originalet måste man gå för att det ska bli konst? Räcker det att sätta dl-måttet på ett podie? Om man gör det i keramik? Större? Skulptur? Eller måste man lägga in ytterligare en dimension (klädstilar) och en djupare mening?

Idag tycks det vara allmänt vedertaget att det en konstnär ställer ut och säger är konst, det är konst. Och då vaknar nya frågor: kan en konstnär ställa ut något och säga att det inte är konst? Är något konst även om det bara är konstnären i hela världen som anser att det är konst? Så här kan man hålla på i det oändliga, men det ska jag inte göra så jag slutar här.

Och går över till något hela annat som kan nämnas. Som ni kanske märker så sker det lite förändringar med utseendet på den här bloggen, den kommer finnas kvar och ha samma funktion, bara piffas till lite. men jag nämner det så ingen blir helt chockad.