Utställningens första dag gick bra. Det var mycket folk där eftersom det var midsommarfirande på samma ställe som utställningen är. Det var mycket folk som tittade och mycket positiv respons på det jag gjort. Jag ska försöka skrämma fram lite bilder, även om de är halvdåliga.
Nu har jag börjat redigera alla de foton jag tog inför utställningen så titta in under keramik om ni vill se lite nytt.
Jag ska ha en utställning! Visserligen är det en mycket liten och opretentiös utställning som har öppet 5 gånger på hela sommaren, men det är i alla fall någonting, det ska bli jättekul!
Utställningen är på Hembygdsgården i Fjugesta – Högan och alla som vill får jättegärna komma dit och titta! Bilder kommer.
Det är öppet:
Midsommarafton från kl: 15.30
Söndag 4 juli kl: 15.00
Söndag 11 juli kl: 14.00
Onsdag 21 juli kl: 19.00
Söndag 8 augusti kl: 15.00 (tiden kan komma att ändras)
Jag kommer inte ha möjlighet att vara med alla gånger eftersom jag jobbar alla helger i sommar, men det går alldeles utmärkt att komma och titta ändå!
Det är inför denna som jag håller på och jobbar nu, därför kommer uppdateringar av denna sida ligga lite på is, men jag har många bilder som ska redigeras så det är på gång.
Vi syns på utställningen!
Nu har jag och mamma plockat iordning i vävhuset så nu är det bara för mig att sätta igång! Idag har tag tecknat lite, men inte hunnit med mer. Så här mysigt och puttinuttigt blev det i alla fall!
Skolan har slutat nu och jag har flyttat hem till mamma och pappa i väntan på nästa termin.
Min arbetsplats – som är helt städad, jag visste inte ens att den kunde bli så ren – är utbytt mot ett rum, som jag ska få disponera under sommaren, i mammas vävhus. Jag är så glad att jag har någonstans att ta vägen och inte behöver plocka undan mina saker!
Än har jag inte kommit i ordning men jag räknar med att göra i helgen.
Jag tror i alla fall att det kommer att bli jättebra!
Min städade arbetsplats, och lådorna med keramik som ska hem.
Det här rummet kommer jag att få disponera, det ska bara röjas lite, täckas lite och packas upp lite så är det bara att sätta igång.
Samma lördag som vi avslutade anagamabränningen hade även tvåorna och treorna på keramik och metall vernissage i Falun. Självklart var jag där och jag säger då det, de är så duktiga allihopa! En väldigt bra och snyggt komponerad utställning och väldigt bra saker. Kalejdoskop – en reflektion av olikheter heter utstälningen. Nästa år blir det min tur om jag vill vara med.
Lördag morgon (29/5) avslutade vi anagamabränningen. Då proppade vi ugnen full med ved, stängde spjället så det slog lågor ur ugnen och sen var det bara att vänta. På onsdagen hade ugnen svalnat så pass att vi kunde tömma den och nu är det bara att njuta av ”skörden”.
Det blev en hel del jättefina saker och inte så mycket gick sönder, en mycket lyckad bränning. Jag ser fram emot nästa någon gång nästa termin…
Här står jag och stoppar in ved i ugnen som vid det här laget ligger på 1100 grader. Men vi hade den uppe på ca 1300 precis i slutet av bränningen.
Spjället har just stängts. Nu slutar vi elda.
Här sitter Åsa inne i ugnen och plockar ut saker, det är sotigt så skyddsmask är ett måste.
Föremålen vi tagit ut ur ugnen. Mats - vår lärare - och Alex sitter och undersöker sina och andras saker.
Det här är de saker jag hade med i anagamaugnen, förutom den lilla vas som gick sönder. Jag är mycket nöjd, särskilt med den stora krukan i förgrunden.
Denna vecka har det pågått mycket. Det har varit intervjudagar för eventuella blivande elever och så har vi börjat en anagamabränning.
En anagamaugn är en vedeldad ugn som har sitt ursprung i Kina och Japan. Man fyller hela ugen med keramik och sedan murar man igen den och lämnar ett hål för att kunna elda i. Sedan tänder man i den änden och eldar långsamt långsamt upp temperaturen. Just precis nu kanske den ligger på 800-900 grader. Ugnen eldas dygnet runt i valfritt antal dagar, ofta tre-fyra. Vi tände onsdag eftermiddag och avslutar lördag förmiddag. Poängen med ugnen är att den aska som bildas när man eldar ska lägga sig på godset och smälta och bilda glasyr.
Jag hade eldvakten inatt mellan 23.00 och 04.00. Det var jobbigt men mysigt. Tre timmar var trevligt, fyra var okej, men den sista timmen var långsam. Men vid fyra hade vi i alla fall eldat upp ugnen till 500 grader. Idag ska jag vara eldvakt mellan 16 och 20, och imorrn kväll samma tid. Idag är det även den officiella invigningen och det ska bli kul.
Det här är mer eller mindre alla de saker vi satt i ugnen.
För att sätta ugnen kryper man helt enkelt in i den.
Saker satta i ugnen. Man måste tänka på hur elden kommer att röra sig i ugen ifall man vill bestämma lite över resultatet. Elden rör sig ungefär som en fors, och det bildas virvlar på samma sätt, det är en hel vetenskap bakom.
Ugnen är den minsta sorten man kan bygga, detta för att vi ska kunna bränna den lite oftare.
Här eldas det. När ugnen har kommit upp i temperatur börjar man även kasta in ved genom luckan
Den skulptur jag gjorde när vi hade gästlärare i bygga stort kom ut ur glasyrugnen i går morse och den blev perfekt! Det är inte ofta saker och ting blir som man tänkt sig, faktum är att det väldigt ofta blir som man minst av allt har tänkt sig. Som tur är brukar det ibland funka ändå.
Att saker och ting blir EXAKT som man har tänkt sig händer nästan aldrig, men det hände nu! Jag är så lycklig, det förgyllde hela min dag!
Glasyrens yta är helt matt och är egentligen en råglasyr (glasyr som man använder på gods som inte är skröjade, dvs inte brända någon gång) och spricker upp där den är tjock. Sen har jag målat med koboltoxid på.
Titta på strukturen på ytan, är den inte magnifik!
I skolan har vi fått en uppgift att göra kärl att hälla ur. Vi skulle välja en konstnär och sen sätta oss in i hur den skulle ha gjort ett kärl att hälla ur/kanna.
Jag valde Séraphine de Senlis, en fransk målare som levde slutet 1800- början 1900-talet. Här kommer min presentation som den i stort sett var.
”Séraphine de Senlis kallar de mig nu mer och det har jag Wilhelm Uhde att tacka för. Det var han som upptäckte mig en dag och tog hand om mig så jag inte behövde vara lika fattig längre och sålde mina tavlor. Han lovade att jag skulle ställas ut i Paris, som de stora konstnärerna, men innan det blev så spärrade de in mig på mentalsjukhus. Jag förstår inte varför. Jag störde väl inte någon? Jag älskade mina träd och naturen och de där vackra fönstren som sitter i kyrkor. Kan hända att jag pendlade mellan depression och extas, men varför spärra in mig för något sådant?
På nätterna brukar jag tända stearinljus och sitta uppe och blanda mina färger och måla mina tavlor. Endel är två meter höga. *tystnad*
En dag i början på 1900-talet satt jag i en park och gungade på en sån där sittgunga som barn brukar göra. Och den såg ut som mina blad och då såg jag framför mig en kanna på altaret i kyrkan. En kanna som jag gjort. En kanna som man såg naturen i. En kanna med starka färger, kanske rött . Kannor med blad och löv och rötter. Kannor som lever som träden på mina målningar. Kannor som mina målningar.
Så jag började skissa…
…och bygga små modeller…
…och sen gjorde jag kannor som jag målade. Sedan bar jag kannorna till kyrkan och satte dem på altaret när ingen var där och det var så vackert.
Om jag inte spärrats in på det där mentalsjukhuset och dött där hade kanske jag gjort såna där kannor nån gång och kanske då att herr Uhde hade köpt dem också och ställt ut i Paris, men nu får det väl räcka med att ni ser dem.”
Séraphine har inspirerat mig överhuvudtaget. Jag tycker hennes målningar är fantastiska och jag har fastnat totalt för mönster, tyvärr är jag lite dålig på att komma ihåg att fota min keramik så än har jag inte direkt några bilder på något exempel, annat än de ojämna burkarna. Men jag lovar att fota nån gång!
Nyss hemkommen från klassresan till London där vi hade jättekul och såg massa häftig keramik och vackra saker. Nu har jag fått ny inspiration och har förälskat mig i österländska mönster, vi får se vart det kommer leda…
Det stället jag tyckte bäst om var nog Victoria & Albert som är ett jättestort museum med allt! Tate var också bra, men det var inte mycket saker där jag tyckte om, fast det var intressanta att se.
Här kommer några bilder på keramik jag såg på resan.
De två nedre bilderna är från Victoria & Albert. Den nedre till vänster var jag bara tvungen att fota för att den såg så... hmm... intressant ut...
Keramik vi såg i london, de flesta av sakerna är från Victoria & Albert. Skulpturen i nedre högra hörnet är gjord av Berverly Bell-Hughes.
Madelen Rensmo 