Förra veckan gjorde jag papperslera, vilket är precis vad det låter som, lera med papper i. Man använder sån lera för att det man bygger ska bli hållbarare och tåligare. Denna vecka har jag använt leran till att bygga med. Igår avslutade jag mitt projekt och nu hoppas jag bara att den ska hålla genom brännigarna.

Nu har jag redovisat mitt projekt om ofunktionella koppar. Eftersom hela redovisningen består av cirka 60 bilder så har jag valt ut några till bloggen.

Först kommer mina skisser.

Efter att jag hade skissat valde jag ut de som verkade mest oprsktiska och gjorde en massa lerskisser och plockade med redan färdiga koppar och fat för att få många skisser och idéer snabbt.

 Efter lerskisserna bestämde jag mig för att arbeta vidare med de koppar som faktiskt inte alls gick att använda till dess ursprungliga ändamål – hålla vatten och gå att dricka ur.

Ofunktionell kopp. Kopp med ett lock och hänglås så locket inte går att ta av.

 

Efter jag gjort kopparna började jag fundera på om de fick en ny funktion i och med att de inte gick att använda som koppar att dricka ur. Och nästan alla kan få nya funktioner. 

Alla med hål i som inte är så stora så att jord ramlar u dem går att använda som blomkruka. Nästan alla går även att använda som pennställ sakskålar och askkoppar. Någon går att änvända som fat/blomfat. Den med massa hål blir kan fungera som sil eller durkslag. De som är sönder kan man pussla ihop – alltså pussel. Och alla går att använda som utsmyckning.

Det är bara några få som jag faktiskt inte har kommit på någon annan funktion till än att de kan vara utsmyckning. Om jag ska se detta som ett misslyckande i och med att kopparna faktiskt har en funktion, bara inte den funktion de gjordes för, är det jag för tillfället går och funderar på.

Nu närmar sig en redovisning av det man arbetat med sen vi började. Jag har tänkt redovisa ett projekt jag började med i våras, nämligen koppar med ingen eller mycket dålig funktion. Nu har jag arbetat ner det till koppar som inte alls fungerar som det de egentligen är tänkta till. Dvs. koppar man inte kan dricka ur av olika anledningar.

Just nu har jag just börjat spåna på om det kan bildas någon ny funktion av kopparna, får se om/vad jag kommer fram till.

När redovisningen är över lägger jag ut allt här och talar om hur det gick. Jag har tänkt redovisa digitalt och borde sätta igång med att fixa bilder snart… men först kommer ett litet smakprov på arbetet från verkstan!

Nu är jag tillbaka i Leksand och har precis påbörjat det andra året på keramiken här, som jag har längtat!

Jag tyckte det var lika bra att börja rejält redan från början så jag kommer igång ordentligt. Så jag har satt igång med att bygga en stor kruka som man ska ha ute. Idag har jag även diskuterat med min mycket trädgårdsintreserade mamma om hurvida det ska vara hål i botten på krukan eller ej. (Det bör vara hål i.)

Jag har ju även fått packa upp och ”flyttat in” på min nya plats i verkstaden, och ja, jag har redan hunnit stöka till som ni kan se på bilden. (Där kan ni även skymta den halvt inplastade halvfärdiga krukan.) Men det är det här som kommer vara min arbetsplats fram till juni.

Lördag morgon (29/5) avslutade vi anagamabränningen. Då proppade vi ugnen full med ved, stängde spjället så det slog lågor ur ugnen och sen var det bara att vänta. På onsdagen hade ugnen svalnat så pass att vi kunde tömma den och nu är det bara att njuta av ”skörden”.

Det blev en hel del jättefina saker och inte så mycket gick sönder, en mycket lyckad bränning. Jag ser fram emot nästa någon gång nästa termin…

 

 

 

 

Den skulptur jag gjorde när vi hade gästlärare i bygga stort kom ut ur glasyrugnen i går morse och den blev perfekt! Det är inte ofta saker och ting blir som man tänkt sig, faktum är att det väldigt ofta blir som man minst av allt har tänkt sig. Som tur är brukar det ibland funka ändå.

Att saker och ting blir EXAKT som man har tänkt sig händer nästan aldrig, men det hände nu! Jag är så lycklig, det förgyllde hela min dag!

Glasyrens yta är helt matt och är egentligen en råglasyr (glasyr som man använder på gods som inte är skröjade, dvs inte brända någon gång) och spricker upp där den är tjock. Sen har jag målat med koboltoxid på.

I skolan har vi fått en uppgift att göra kärl att hälla ur. Vi skulle välja en konstnär och sen sätta oss in i hur den skulle ha gjort ett kärl att hälla ur/kanna.

Jag valde Séraphine de Senlis, en fransk målare som levde slutet 1800- början 1900-talet. Här kommer min presentation som den i stort sett var.

”Séraphine de Senlis kallar de mig nu mer och det har jag Wilhelm Uhde att tacka för. Det var han som upptäckte mig en dag och tog hand om mig så jag inte behövde vara lika fattig längre och sålde mina tavlor. Han lovade att jag skulle ställas ut i Paris, som de stora konstnärerna, men innan det blev så spärrade de in mig på mentalsjukhus. Jag förstår inte varför. Jag störde väl inte någon? Jag älskade mina träd och naturen och de där vackra fönstren som sitter i kyrkor. Kan hända att jag pendlade mellan depression och extas, men varför spärra in mig för något sådant?

På nätterna brukar jag tända stearinljus och sitta uppe och blanda mina färger och måla mina tavlor. Endel är två meter höga. *tystnad*

En dag i början på 1900-talet satt jag i en park och gungade på en sån där sittgunga som barn brukar göra. Och den såg ut som mina blad och då såg jag framför mig en kanna på altaret i kyrkan. En kanna som jag gjort. En kanna som man såg naturen i. En kanna med starka färger, kanske rött . Kannor med blad och löv och rötter. Kannor som lever som träden på mina målningar. Kannor som mina målningar.

Så jag började skissa…

…och bygga små modeller…

…och sen gjorde jag kannor som jag målade. Sedan bar jag kannorna till kyrkan och satte dem på altaret när ingen var där och det var så vackert.

Om jag inte spärrats in på det där mentalsjukhuset och dött där hade kanske jag gjort såna där kannor nån gång och kanske då att herr Uhde hade köpt dem också och ställt ut i Paris, men nu får det väl räcka med att ni ser dem.”

Séraphine har inspirerat mig överhuvudtaget. Jag tycker hennes målningar är fantastiska och jag har fastnat totalt för mönster, tyvärr är jag lite dålig på att komma ihåg att fota min keramik så än har jag inte direkt några bilder på något exempel, annat än de ojämna burkarna. Men jag lovar att fota nån gång!

Nyss hemkommen från klassresan till London där vi hade jättekul och såg massa häftig keramik och vackra saker. Nu har jag fått ny inspiration och har förälskat mig i österländska mönster, vi får se vart det kommer leda… 

Det stället jag tyckte bäst om var nog Victoria & Albert som är ett jättestort museum med allt! Tate var också bra, men det var inte mycket saker där jag tyckte om, fast det var intressanta att se.

 Här kommer några bilder på keramik jag såg på resan.

Raku! Alla ni som vet vad detta innebär vet också att det sällan blir som man tänker sig, men att det oftast blir ganska bra ändå. Så även i detta fall när vi den 28 april brände raku i skolan.