Nu är råttslottet bränt och färdigt att fraktas hem och nätas in. Sedan är det bara för råttorna att flytta in! För tillfället hoppas jag på att jag ska lära känna någon med bil, för det är lite jobbigt att bära det…
Det finns även ett par nya bilder på Keramik.
Det färdiga råttslottet framifrån.
Högsta punkten på råttslottet.
Baksidan av råttslottet
Detalj
Här inne är det tänkt att råttorna ska kunna göra sig ett bo.
Nu finns det äntligen något nytt att beskåda under teckningar/målningar! Denna gång är det snabbstudier av människor som hela tiden rörde på sig.
Jag kan även nämna att sidorna ser annorlunda ut nu, klicka på en bild för att se den större och sedan kan man gå fram och tillbaka genom att klicka på de små bilderna längst ner.
Idag är första lediga dagen på två veckor och jag firar den med ett nytt inlägg här. Det jag tänker visa denna gång är bilder från det jag gjorde under kursen Blind Date (om readymades) med Barnaby Barford. Jag tog fasta på ordet dejt och koncentrerade mig på böcker och samspelet mellan dem.
Jag upptäckte strax att om man bläddrar ihop två eller flera böcker (varannan sida från varannan bok) så blir det enorm friktion mellan böckerna så att de i princip är omöjliga att dra isär. Det gick till och med att hänga upp dem och att hänga saker från böckerna. Min plan var att försöka bygga stora strukturer med denna konstruktion och jag ägnade väldigt mycket tid, envishet och frustration åt detta innan jag insåg mig besegrad. Det gick absolut att bygga så, men bara en bit, sedan föll böckerna oavsett hur jag gjorde.
Då fortsatte jag med att utforska de mönster böckernas sidor bildade, vinklarna mellan böckerna och hur innehållet i olika böcker integrerade med varandra.
Böcker som hålls ihop av friktion. Den övre boken är fäst i ett snöre i ryggen och hänger i taket. Friktion håller ihop de båda böckerna och kaffekannan hänger i ett snöre i den undre bokens rygg. Friktionen mellan böckerna klarar att hålla upp mer än vad man kan tro.
Testbygge med de tidningar och böcker jag kunde hitta i skolan.
Bokkedja som hålls ihop av friktion.
Efter att ha släpat alla mina böcker här i Bergen till skolan var det bara att försöka bygga saker med dem.
De här är de böcker jag till sist ställde ut.
Närbild på de hängande böckerna till vänster.
Hängande böcker.
"Scarlett" och "Borta med vinden"
Masker gjorda av en textilelev.
Karin Eklunds byggklossar i förgrunden.
Mitt verk i förgrunden.
Temat är vart vår mat kommer ifrån.
Sniglar
Av textilelev
Fotoelev.
Kundvagn av Lina Grenaker.
Nu är projektperioden då jag jobbat med decilitermått avslutad och så här blev mitt resultat på den lilla interna utställning vi har denna vecka.
Under arbetets gång då jag försöker välja ut vad jag vill visa.
Plastdecilitermåttet (originalet) med övriga i bakrunden.
Decilitermåtten på utställningen. Från höger till vänster: Likadant mått som originalet fast i porslin, förstorat i porslin, skulptur av dl-mått, klädstils-pimpade dl-mått.
Jag har jobbat med frågan ”Vad är konst?” Det var i alla fall där jag började, nu i slutet är frågan mer: Vad behövs för att göra ett föremål till konst? Alltså, när slutar ett föremål att vara bara ett föremål och blir konst?
Jag valde decilitermått för att den har en väldigt funktionell odesignad och outsmyckad form och genom att presentera mitt arbete så som jag gör ställer jag frågan när detta banala objekt blir konst. Hur långt från originalet måste man gå för att det ska bli konst? Räcker det att sätta dl-måttet på ett podie? Om man gör det i keramik? Större? Skulptur? Eller måste man lägga in ytterligare en dimension (klädstilar) och en djupare mening?
Idag tycks det vara allmänt vedertaget att det en konstnär ställer ut och säger är konst, det är konst. Och då vaknar nya frågor: kan en konstnär ställa ut något och säga att det inte är konst? Är något konst även om det bara är konstnären i hela världen som anser att det är konst? Så här kan man hålla på i det oändliga, men det ska jag inte göra så jag slutar här.
Och går över till något hela annat som kan nämnas. Som ni kanske märker så sker det lite förändringar med utseendet på den här bloggen, den kommer finnas kvar och ha samma funktion, bara piffas till lite. men jag nämner det så ingen blir helt chockad.
Tiden går fort här i Bergen och består av nästan bara skolarbete. Nu vet jag att jag trivs jättebra! Visst kan en del genomgångar vara lite lånsamma, en del uppgifter lite obegripliga och norska är fortfarande inte svenska (även om jag nu i alla fall förstår nästan allt), men trots det är det jättekul här!
Just nu jobbar jag på ett konst projekt där jag funderar över konst. Vad som är konst, hur något blir konst, vem som bestämmer vad som är konst osv. Och jag håller på med decilitermått för att få ner frågorna på en hanterbar nivå. Vad ska till för att decilitermått ska bli konst?
Innan detta projekt gjorde jag ett ”Rått-slott”. Helt enkelt en konstruktion som med nät omkring sig ska bli en utökning av råttornas (som Karin och jag köpt) bur.
Nu börjar min arbetsplats se ut som vanligt, alltså precis lagom stökig och full med saker.
Decora decilitermått. (Decora är en japansk klädstil)
Punk decilitermått
Drejade decilitermått som jag kastat i en hög. (Handtagen är ditsatta efteråt och inte drejade.)
Råttslott
Nu har jag gått en vecka i skolan, och vilken vecka! Jag har insett att norska INTE är en dialekt av svenskan utan ett helt annat språk… De första dagarna förstod jag ingenting alls ungefär, men nu förstår jag nog det mesta. I alla fall det de man vanligtvis pratar med.
Hela veckan var en ”uppstartsvecka” med föreläsningar, presentationer, välkommnanden och mängder av information…
Denna vecka får vi äntligen börja med lera! Något som faktiskt känns lite konstigt efter den sommarlånga ”semester” jag haft, men det ska också bli jätteroligt!
Min arbetsplats i Bergen
Keramikverkstaden
Huset som jag och Karin bor i. Vi bor på nedre våningen.
Utsikt över Bergen
Utsikt över Bergen
Nu tyckte jag att det var dags för en renovering av min blogg. Jag har lagt till en Keramikordlista, tagit bort sidan Textil eftersom jag uppdaterade den så sällan att den för tillfället känns inaktuell. Texten på Om mig är helt ny, Kontakt är uppfräschad och det finns fler nya bilder på Keramik. Det var några av de mindre förändringar som skett, den stora är att jag säger hej då till Leksand och hej till Bergen!
Hej Bergen!
Bergen!
Nu är jag i Bergen, det blir alltså garanterat konsthögskolan här till hösten, den 29 augusti börjar jag och ser verkligen fram emot det! Bergen är för övrigt full av backar, små löjligt gulliga hus och puttinuttiga små gränder. Allt är jättevackert och supersött! Jag tror att jag kommer trivas här.
Här kommer ett par saker som hjälpte mig att komma in här i Bergen.
Den här hade jag med till Bergen när jag skulle på intervjun, gjord på temat "Ideal".
Den här texten är en del av verket.
I close my eyes and the reality disappears. I can see the golden gate in front of me and without moving my feet I’m inside. Here I’m myself and perfect. Here I make the rules. I’m king, queen and president all at once. This is my world, the unreasonable, the unreachable. It’s just a fantasy.
Still I’m trapped here. Caught by my very own ideals. Nothing is better than this, and I can’t find it anywhere but here. And I just can’t settle for anything less than perfect.
Ett av mina verk, nämligen RazorSharp pleasure tog jag till en butik som säljer sexleksaker och frågade om jag fick fota den där, det fick jag och här är resultatet. Denna bild fanns med i min ansökan till Bergen.
Här är en närbild på sexleksaken i dess förpackning jag hade med i min portfolio.
Nu är snart utställningen i Leksand över. Den 4e plockar vi ner den men en vecka till är den kvar så det finns fortfarande en chans att se den. Här kommer lite bilder från utställningen när den är i Leksand, hoppas bilderna kan locka dit ännu fler personer! Men innan bilderna så ska jag tala om att jag har kommit in i Bergen också! Jag är överlycklig och nervös som tusan! Så det blir troligen Norge för mig i höst, Norge och Konsthögskolan i Bergen.
Utställningen.
Utställningen sedd från andra hållet.
Så här placerades min "Den Som Söker Frälsning" och "Jakt" i Leksand.
Det här är mina "Blå skålar" och "Guppiga kannor".
De här verken är Andréas Thyselius, de är gjorda av järn.
De här verken är gjorda av Karin Eklund.
Madelen Rensmo 